Positiva Engelfors

I klartext,
Det går inte att råda bot på en dålig arbetsmiljö och höga sjukskrivningstal genom att låta personalen gå igenom en kurs i mindfullness.
Ej heller försvinner arbetslöshet genom coachning av den icke arbetssatta individen.
Fattigdom drabbar inte heller människor som är dumma, lata och utan initiativ utan dem som samhället utsett därtill, ingen vill vara fattig.

Dålig arbetsmiljö, arbetslöshet och fattigdom är alla politiska konstruktioner och ingen naturlag, vare sig vi vill erkänna det eller inte, och det går inte att lägga över ansvaret för att lösa dessa problem på individen som drabbats av dem och tro att de ska försvinna då och att om de inte gör det så är det individens eget fel.

Men det är ju praktiskt att göra på det viset. Billigt också.
Att det blir lite mänskligt svinn i svallvågorna, mah, what to do, liksom?

En gång i tiden var vi beredda att släppa den här idén om att det var den enskilde som rådde för hur samhället var konstruerat och fick stå sitt kast.
En gång i tiden tänkte vi att om vi inte gör barnen ansvariga för vilken familj de fötts in i utan tillgodoser deras behov och ger dem tillgång till kultur, böcker, bildning och självförtroende utanför hemmets väggar så kanske vi kan kompensera för de strukturella orättvisor vi byggt in i systemet.
Det kändes liksom schysstast så.

Nej, ingen är fattig, arbetslös eller sjuk för att de tänker negativa tankar och skulle kunna vända sin situation om de bara gaskade upp sig lite.
Det är ju på gränsen till vanföreställning om man i arbetslösheten, sjukdomen och/eller fattigdomen vägrar se sitt eget elände, håller humöret uppe och sjunger glada sånger och sen får skulden för sin situation i alla fall när den på något underligt sätt inte magiskt förändras till det bättre  bara genom tankekraft.

Vi som har jobb, vi som har pengar, vi som är friska, är det för att vi använder oss av en struktur vi byggt upp tillsammans, utan den strukturen skulle vi inte vara framgångsrika.
Alltså bygger vår framgång inte enbart på vår egen förträfflighet.
Tyvärr.
Vi är inte så förträffliga som vi skulle vilja tro, vi lyder också under omständigheternas benhårda lag.
Vi har bara lite svårt att smälta att det ligger till på det viset.
Att de val som ligger öppna för oss inte ligger öppna för alla.
Det vore ju fint om det var så.
Valfritt liksom.

Alla som tror att folk ändå skulle välja fattigdom, sjukdom och arbetslöshet räcker upp en hand!