söndag 24 augusti 2014

Potatismos



Och jag frågar mig, räcker det verkligen med två års högskolestudier för att bli polis?
Fyra terminer plus några månader för att kunna styra upp extremt komplexa situationer med, ibland, stora mängder människor i affekt, däribland poliserna själva.
Ett år som aspirant hos poliser som kanske blev poliser medan Tjeckoslovakien var ett land, och sen, klar.

Skapar detta grunden för en poliskår som svenska folket har förtroende för? Gör det, det?
Har svenska folket förtroende för polisen?
De klarar inte av att hantera alla inbrott.
De kan inte fånga näthatare.
De har vid ett antal tillfällen gjort grova missbedömningar vid demonstrationer. Som fått tillstånd fastän vi har fått en skärpt tillämpning av lagen för att nazism är fan olagligt och bryter mot de mänskliga rättigheterna hur man än vrider och vänder på det.
Ifjol klarades 15% av alla anmälda brott upp i Sverige.

2006 utförde Brottsförebyggande rådet en stor nationell trygghetsundersökning som kom fram till att vårt förtroende för rättsväsendet är komplext och komplicerat men övervägande gott.
Men det är snart tio år sedan.
Utan SD i riksdagen.
Utan Facebook, Twitter, Instagram and what have you.

Vårt samhälle förändras fortare än vad det någonsin gjort.
Det blir väldigt obehagligt och skrämmande när myndighetsutövandet inte hinner med. När rätts- och utbildningsväsen står som fågelholkar och försöker baxa ner folk i en rostig kakform som vi alltid har använt. Med våld om så krävs. För det är så vi alltid har gjort.

Känner jag att jag tryggt kan lita på att en polis får den nödvändiga utbildning som krävs för att kunna ha en idé om hur ta fast en ekonomisk brottsling?
Sätta dit en näthatare?
Förstå och klara upp dynamiska situationer på ett rättssäkert sätt utan att banka nån i skallen först eller inse sin egen roll som eventuell katalysator?

Det vete fan.

Den här polisen som skriker "NU LUGNAR DU NER DIG!" han finns överallt och honom blir jag alltid lite rädd för. Även om det inte är mig han skriker åt.
Och rädsla har den psykologiska, och för den delen fysiologiska, konsekvensen att den sätter ner våra kognitiva förmågor.
Vi blir lite dumma i huvvet helt enkelt. Intellektet tar paus, djuret tar över.

Och jag fattar att det finns olika slags poliser, ordnings-, trafik-, kriminal- och så vidare.
Men...

Jag, liksom Lukas Moodyson, är rädd.
Och jag var inte ens där.

Ännu räddare blir jag av vår kollektiva ovilja att diskutera svåra, komplicerade och redan befintliga samhällssystem som inte riktigt funkar längre.
För att det inte riktigt har med oss att göra. För att det ska för fan bara funka. Se till att få det att funka för fan. Hur svårt kan det va?

Kan vi prata lite om det?




tisdag 19 augusti 2014

Agnes Cecilia

Jag känner mig sällsamt kluven till pigdebatten.
Detta omkväde med olikfärgad försångare.
Jag känner mig kluven eftersom vi aldrig kommer att ha en drängdebatt.
Eftersom drängarna tydligast återfinns inom bygg- och tillverkningssektorn idag.
Det var drängarna som byggde lador, staket, grävde gropar, yada, yada, yada.
Jodå, en gång i tiden fick var man bygga sitt eget hus och skotta sin egen gård. Eller låta sin dräng göra det.
Lite grand som det där med att städa sitt eget hus, laga sin egen mat, passa sina egna ungar. Eller låta pigan göra det.

Men det höjs liksom inga röster som klagar på att byggjobb är en mansfälla.
Som leder till modernt slaveri, utslitna kroppar, dåliga arbetstider, osäkra anställningsförhållanden, yada, yada, yada.
Skapar och upprätthåller en underklass.

Byggjobb ses som kvalificerat.
Städjobb, not so much.

Har du kört en golvpoleringsmaskin nån gång? Vet du hur man får bort fekalier utan att lämna biologiska, eventuellt smittsamma, rester kvar? Eller hur man bäst begränsar ett utbrott av vinterkräksjukan på avdelning 11? Kvalificerat arbete. Trust me.

Om du frågar mig beror detta givetvis på att fackföreningarna sen slutet av 1800-talet har arbetat stenhårt för att höja arbetets och arbetarens status.
För drängarna. (Då, på 1800-talet, kanske vi hade en drängdebatt. Men då var jag inte född...)

Och det är i och för sig inte så konstigt eftersom kvinnorna inte gjorde entré på arbetsmarknaden ordentligt förrän ca 1950. Nästan hundra år senare. (Det är i och för sig en sanning med modifikation. Kvinnor har alltid funnits i tillverkningsindustrin, livsmedelsproduktion och så vidare, men de har aldrig liksom räknats.)
De hundra åren däremellan hade hemmafrun dock övertagit pigans alla arbetsuppgifter. Dock utan nåt slags lön för mödan. Eftersom det inte räknas.

Nej, att låta andra ta hand om din skit är rent olutheranskt och tanken på hembiträde smakar illa i munnen på var proletär.
Och av bidrag får alla boregliga tarmvred, bättre är att jobba sig till frihet. Och då, när du har förtjänat det, då kan du få bidrag. Skattesubventionerad hemhjälp av alla de slag. När du har bevisat att du inte är fattig för att du är lat. Utan jobbat som en liten duktig bäver och tilläggsisolerat din vind.

Är det inte dags att böra jobba som små bävrar för att även städerskor ska ha vettiga arbetsförhållanden?
I stället för att äcklas av tanken på hembiträden och helst förbjuda städerskor helt och hållet?
Skulle det vara bättre om de var män?
Är det fortfarande så att en man som inte kan försörja sin familj ges större tyngd än en kvinna som inte kan det?
Eftersom mannen fortfarande förväntas försörja en kvinna också förutom sina barn?
Medan en kvinnlig familjeförsörjare förväntas inte ha någon man och får skylla sig själv om hon inte blir försörjd av en braig och ansvarstagande man?
Är det fortfarande så att en kvinna inte väntas förstå sitt eget bästa, för då skulle hon ju aldrig välja att städa utan att bli managementkonsult? Vi måste ju skydda de små liven från sig själva.
Så de inte fastnar i en kvinnofälla.

Tycker jag att någon förtjänar en husa eftersom man är så otroooligt viktig och upptagen?
Nej. Men du kan få betala för det.
Tycker att elever förtjänar rena toaletter och patienter rena lakan och påfyllda pappershandukar?
Ja.
Jag tycker till och med att vi alla ska betala för noggrann städning av vår utomhusmiljö pga

                                                             
                                                             North Atlantic garbage patch.


Ingen vill betala för hushållsnära tjänster eftersom det inte räknas som en arbetsuppgift utan förväntas utföras av någon nära hushållet helt gratis.
Men det ville ingen göra för byggjobb heller en gång i tiden.

Höj statusen på hembiträdet. Nu.

Och ge fattiga kvinnor rätten att bestämma över sitt eget bästa.
Hellre hembiträde än hora.
Om man nu inte vill bli managementkonsult.