De flesta svenska skolor arbetar aktivt med att motverka mobbing av elever och lärare.
Lagen kallar detta kränkande behandling och sedan 1993 är den som verkar inom skolan skyldig att att försöka förhindra att elever utsätts för just kränkande behandling.
Jag undrar, hur kränkande är det att vara den som protesterar mot en bild som visar ett olämpligt beteende och mötas av avfärdande från rektor och sedan bli nedtryckt i skoskaften av en elevenkät, utförd den dag man är hemma sjuk, som definitivt slår fast att "alla" tycker att man har fel, sanktionerat av de vuxna på skolan?
Vi lägger ingen värdering i den debatt som bilden har skapat, säger skolans rektor i ett mail som publicerats på nätet.
Vill vill inte göra ett queerpolitiskt ställningstagande genom att använda ordet hen, säger DN's ledning.
DN lyckades göra ett konservativpolitiskt ställningstagande på så sätt.
Tunaskolan?
Ja, den som tiger samtycker heter det ju.
Men jag får i alla fall intrycket att de gärna skulle vilja att Astrid slutade tjafsa om det här så att det kunde få falla i glömska och personalen sluta skämmas.
Skam är en sant giftig känsla.
Den kan få människor att göra nästan vad som helst för att slippa den, gå till vilka ytterligheter som helst för att berättiga sitt beteende som orsakade den till att börja med.
Till och med vända en hel skola mot en elev som ifrågasatt personalens omdöme.
Lycka till med ert arbete för att stävja mobbingen, Tunaskolan, det kommer säkert att gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar