I mitt tycke är detta dokument det i särklass vackraste och mest märkvärdiga skrivelse som mänskligheten har skådat.
Det brädar alla bibel-, koran- och what-have-you-texter med sin oantastliga logik och absolutism.
Det GÅR inte argumentera mot slutsatserna i detta dokument.
Om man försöker inser man snabbt att man låter som en fascistisk idiot.
Prova säga emot artikel 3 till exempel;
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Gick det bra?
Va?!
Inte?
Varje normalbegåvad människa landar nämligen i vissheten att dessa rättigheter gäller alla, överallt, hela tiden. I alla fall att de borde det.
Och det är här det blir problem, det blir nämligen lite svårt och jobbigt om man accepterar att det oomkullrunkeligt är sant att alla som föds (utan egen förskyllan för övrigt) har rätt att leva, vara fria och säkra, överallt, hela tiden jämt.
Att jag liksom inte har mer rätt att leva, vara fri och känna mig säker än, säg, en syrier. Eller saudier. Eller norrman.
Att min säkerhet inte har företräde.
Utan är likvärdig.
Att jag dessutom inte har rätt att förvägra dig säkerhet för att det blir obekvämt för mig.
Eftersom Sverige har erkänt de mänskliga rättigheterna och skrivit under på att de ska gälla alla. överallt, hela tiden.
Idag har argumentet "Sverige kan ju inte ta emot 2000 flyktingar per dag, Det håller ju inte, hallå?" typ, hörts här och där.
Nähä?
Men Jordanien ska fixa det? Turkiet? Libanon?
Folk slutar ju inte fly bara för att vi inte har lust att bli besvärade.
Sverige, som hur man än räknar, hamnar på topp-20 över världens rikaste länder och på sjätte plats om man räknar rikaste befolkning.
Om du har en inkomst och äger ditt boende så är du rik.
Du kanske inte känner dig rik, men det är du.
Gilla läget.
Men ok, vi stänger gränserna, förbjuder tiggeri, skiter i de mänskliga rättigheterna och tar hand om våra egna först och främst, för det är så man kommer till himlen, genom att inte undsätta människor i nöd för att det blir för dyrt.
Det blir liksom inte Bullerbyn för det.
Världen är i kris. Och det finns en överhängande risk att det som sker just nu kommer att betraktas som upptakten till tredje världskriget i framtiden.
Inga lammungar kommer att skutta fridfullt över hagarna. Vi har inga hagar.
Ingen doft av kryddpeppar och inlagd gurka kommer spridas över nejderna. Det luktar tacos och pizza.
70-talet, säger du, 70- och 80-talet, då var det bra att leva i Sverige!
Du är medveten om att Sverige tog emot enorma mängder invandrare och flyktingar under 70- och 80-talet?
Att det liksom är en svensk grej? Nåt som vi gör i Sverige när det går bra för landet? Man skulle till och med kunna göra tolkningen att det går bra för Sverige för att och under tiden vi tar emot mängder av invandrare och flyktingar.
Olof Palme kommer inte att återuppstå och föra svensken tillbaka till en tid när allt var bra och välfärden fungerande. Och även om han gjorde det så skulle varje förslag han hade stoppas av Sverigedemokraterna och/eller Alliansen som de tydligt aviserat hela högen.
Världen står i brand och det kommer att bli jävligt hett även för oss om vi inte hjälper till att släcka.
Vi är Sverige, vi är fan bäst!
Och om du tror att det går att rucka på genom att några trötta och rädda med en annan kultur och tro får en fristad här, att deras närvaro luckrar upp vårt bästiga land, ja, vad ska jag säga, du kanske inte gillar och har tillit till Sverige och svenskarna så mycket som du tror?
Det är inte svårt att skriva under på de mänskliga rättigheterna när det inte kostar något. När det inte är svårt, när det inte påverkar mig överhuvudtaget.
Men i den hetaste elden härdas det hårdaste stålet.
Om vi kan hålla fast vid vad vi, inte bara har sagt utan faktiskt skrivit under, att vi tror på, även när det är svårt, även när det kostar oss, även när det påverkar oss och får oss att instinktivt vilja se om eget hus och hämta hagelbössa för att försvara det, då, har vi bevisat varför Sverige är bäst i världen.
Och vad skulle Astrid Lindgren, det svenskaste av svenskt, säga?
Nånting om att annars är man inte en människa utan bara en liten lort, kanske?
