Faktiskt.
Jag kommer att ägna det här inlägget åt att titta på en trend som jag tycker mig skönja allt mer, ett paradigmskifte om du så vill.
The age of Aquarius om man vill flumma till det lite.
Jag upplever två distinkta förskjutningar i det offentliga samtalet, som jag tycker är positiva, vill jag understryka.
Den ena, den jag kommer att ägna mig åt idag, är att den manliga blicken, det manliga tolkningsföreträdet, den vita heterosexuella mannen som norm, som präglade 1900-talet och första decenniet av 2000-talet, inte längre är helt självklar.
Den andra är att jag upplever en motrörelse mot ytligheten, en tendens att vilja prata om det som är viktigt på riktigt, mänskliga rättigheter, fred, svält, jämställdhet, inklusion.
Men tillbaka till den manliga blicken.
Det är inte längre självklart att vi slätar över och ler ansträngt åt skämt som utgår ifrån den vita heterosexuella mannens överlägsenhet, låter dem passera för att inte skapa missämja i sällskapet, utan till och med synar den så kallade humorn i dem.
Kickan Wicksell har skrivit en intressant text om humor som skydd för rasistiska och sexistiska åsikter.
Det räcker inte längre att bara vara man, du måste faktiskt ha nånting att komma med också för att vi ska tycka att du är rolig. Nu för tiden.
Jobbigt för männen, kan man tänka, som "bara" har behövt visa på ojämlikheten mellan sin position och andras för att inkassera skratt tidigare.
Och kunnat möta kritik med, att, du har ju ingen humor! Och så har saken varit avgjord.
Nu är det väl snarare PK-fasicst! de kontrar med istället, men principen är den samma.
Om någon ifrågasätter det skojiga i ett skämt som bygger på vit manlig överlägsenhet, (var är egentligen det skojiga?) så får man inte skämta om nånting i det här landet längre.
Skämta på du bara. Men förvänta dig inte att jag ska skratta åt saker jag inte tycker är roliga.
Det ligger nämligen i min makt att bestämma vad jag tycker är roligt eller inte. Det bestämmer inte du.
Längre.
En annan del i detta kan man hitta i den senaste tidens Beiberfansrapportering.
Där kommer den manliga blicken fram inte minst i rubriksättningen.
Beiber-febern når nya höjder
Justin Beiber vållade tonårskaos i Sverige
Hon fick en puss av Beiber
Hysteri utanför Grand - Beiberfans i mängder samlade
Men här kommer motrörelsen rätt kvickt och får oväntat stor spridning, kanske främst tack vare sociala medier.
Bland annat Rebecka Hedström ifrågasätter varför Beiberfans förlöjligas medan Bajenfans, som beter sig likadant, inte blir det.
Och Hanna Fahl ifrågasätter det "roliga" i "Vakna med NRJ"s brutala skämt med ett fans. Ett skämt som till och med Alex Schulman finner smaklöst.
Det är inte längre helt självklart att vi fnissar åt dessa tonårstjejers hängivenhet. Även om rapporteringen från början följer den tidigare givna normen, "Titta på dessa små höns som yrar runt och svimmar av hänförelse för något helt ovidkommande och oviktigt."
Har du träffat ett Springsteenfans, säger jag bara. Där kan vi snacka om hysteri.
Nu råkar jag också bo i Skellefteå...
Och det var ju kul, att vi vann SM-Guld, det var det!
Men ärligt, det är ju inte jättestor skillnad på ett Beiberfans och ett hockeyfreak det är det inte.
Även om den senare oftast behandlas med mer respekt än den förste.
Det är här förmågan att leva sig in i andra människors känlsor och sits kommer in.
Empati.
Jag kan, genom min fantasi, enkelt föreställa mig hur det känns att vara 14 år-isch och Beiberfrälst lika enkelt som jag kan leva mig in i hur det känns för en lycklig pensionär som spart sin gula hjälm sen 1978.
Och det är det här som gör mig lite glad, att det är fler som höjer rösten för att även ett 14-årigt Beiberfans bör behandlas med respekt och medkänsla och som pekar på att fanatiska sportsupportrar inte direkt ägnar sig åt att lösa världsproblemen heller.
Det ena har inte större tyngd eller kvalitet än det andra.
Det handlar bara om vilka glasögon man skådar verkligheten genom.
Och det är skönt att vi äntligen börjar erkänna det, högt.
Jag väntar spänt på vad det här faktiskt kommer att innebära för mänskligheten.
Nånting bra, vill jag bestämt tro.
Harmony and understanding, man.
Harmony and understanding...
