Bara för att

Så kommer lite länkar till saker som föranledde det föregående inlägget.
Nu när jag har lyckats hitta åt dem igen...

Vad man inte får säga i det här landet : hot / My Vingren

Dagens Äckel finns i tonårsflickornas rum

Jag borde inte tala, jag borde inte skriva

Glada kroppar hjälper mot nakenchocker

Och så Julia Gillards fantastiska utskällning av opositionsledaren

Snälla män!

Ja, jag tilltalar er i en generell form trots att jag vet att det finns gott om män där ute som inte håller på som ja, jag vet inte vad jag ska kalla dem? Fjantar?
För det är huvudsakligen män som blottar sig, skickar snuskmail, ringer flåssamtal och försöker få småflickor att visa tuttarna på nätet, lägger ut smygtagna sexfilmer där de har sex med sina flickvänner för att sedan kalla dem för slampor, horor och allt annat nedsättande man kan komma på, när det i själva verket är DE som borde skämmas.

Det är huvudsakligen män som hotar kvinnliga skribenter med våldtäkt, mord, misshandel och andra olagligheter när de inte gillar vad den kvinnliga skribenten har skrivit, tyckt, tänkt eller menat.
Utan en tanke på att det de gör är olagligt, och i förlängningen, ett hot mot vår demokrati.
Ja, det är ett hot mot vår demokrati när man använder sig av våld eller hot om våld för att tysta någon.
Även om denna någon råkar vara kvinna, homosexuell eller för all del, en genustänkande man.

Det är i huvudsak män som använder sig av kommentatorsfälten på olika sajter för att sprida åsikten om att vi, det svenska samhället, håller på att gå under på grund av muslimerna, feministerna och kommunisterna.

Vad blir det här för människa egentligen? Man får ju tyvärr känslan av att det är samma män som snoppar sig på nätet som hotar kvinnliga skribenter. Men även om de inte alls har med varandra att göra och det har de nog inte, så känns det som att det finns en stor oformlig massa av missnöjda män där ute som inte inser (eller så är det det de gör) att de håller på att förlora all relevans i samhället.

Som kräver att han ska få hålla på, för att han är, man? Eller?
Som nånstans menar att allt skulle vara bättre om vi bara stängde våra gränser och lät män vara män och fick kvinnor att hålla käften, eller i alla fall sluta lägga sig i.

Hur obehagligt jag än tycker att det är, hur rädd jag än är för att jag själv ska råka illa ut så måste jag ju säga att det beteendet bara är löjligt.

Det går ju inte ta en person som sitter framför sin dator och raggar småbrudar, eller skickar hotbrev, eller gnäller i kommentatorsfälten eller alltsammans på en gång, på allvar.
För menar du att jag inte ska tycka att det gör något när du vill lura in barn i ditt peddonät?
Menar du att jag ska tycka att det är ok att du lägger ut privata bilder på dig själv och din flickvän i syfte att för evigt svärta ner hennes rykte?
Menar du att jag ska tycka att det är flickorna som ska tänka sig för?
Menar du att jag ska rycka på axlarna när polisen säger att de ingenting kan göra åt att du hotar mig på nätet för något jag uttryckt?
Menar du att jag ska lyssna med huvudet på sned när du berättar för mig hur det egentligen står till här i världen och nicka andäktigt för att du delger mig av din visdom trots att jag inser att om du bara kunde tillgodogöra dig information bättre eller överhuvudtaget så skulle du inte ha dessa åsikter?

Menar du allvar?
Skärp dig för fan.

Rabarber

Antingen har vi perspektivet att alla ska ha den vård de behöver eller så har vi perspektivet vi ska ge så mycket vård vi kan till en viss gräns uppsatt ifrån att vi ska tjäna på det rent ekonomiskt.
Det är två helt skilda saker.
Det ena går att mäta ekonomiskt; gick vi med vinst eller förlust i år i vården?
Det andra går inte det.
Hur mäter man att människor fått den vård de behöver?
Hur bryter man ner det i debet och kredit?

När det gäller offentlig verksamhet är det, tycker jag, helt poänglöst att prata om monetära vinster och förluster.
Då har man blandat äpplen med bananer och förväntar sig att de ska se likadana ut.
Då har man glömt principen för skillnaden mellan offentlig och kommersiell verksamhet.
I offentlig verksamhet har man att bedöma vilket behov medborgarna har och hur mycket det kommer att kosta och sen försöka möta det behovet på bästa möjliga sätt utan att använda mer resurser än man har att tillgå. Punkt.
I kommersiell verksamhet har man att besluta hur låg nivå av sin tjänst eller produkt man kan lägga sig på till så hög kostnad som möjligt för att få ut så stor vinstmarginal som möjligt utan att produkten eller tjänsten blir osäljbar eller oattraktiv för konsumenten. 

Men det här verkar vi ha glömt.
Därför tycker jag också att det är korkat att ta in "kompetens från näringslivet" i kommunala eller landstingsägda verksamheter.
För de kan bara en sak, att besluta hur låg nivå verksamheten ska lägga sig på för att få ut så stor vinstmarginal som möjligt. Vilket helt saknar relevans i det offentliga. Egentligen.
För om du går med vinst i tex en kommunal verksamhet ett år så kommer du att få mindre pengar att röra dig med nästa år.
För då har du visat på att du har en obalanserad budget.
Och vinsten du gjorde förra året kommer inte att följa med in i detta år utan slukas av en annan avdelning som gick med förlust.
Det här är ett ofog som borde få ett slut genast.
Men det kommer det inte att få så länge vi envisas med att blanda fruktsallad av vår offentliga sektor.
Nej, det blir varken hackat eller malet.

Det är en illusion att offentlig verksamhet ska kunna mätas med hjälp av ekonomiska indikatorer.
Det går inte att mäta ekonomiskt att Vera har fått den vård hon behöver eller att Agnes lärt sig läsa.
Eftersom resultatet är att Vera har fått den vård hon behöver och Agnes har lärt sig läsa.
Det vi kan konstatera är att det har kostat så här mycket.
Och vi kan fråga oss om vi tycker att det är värt så mycket pengar?
Men det är inte samma sak.
Och att låtsas att det är det är att smita från ansvaret.
För i grund och botten handlar (tex) en kommunal budget om att vi gör en bedömning huruvida vi tycker att det är värt det, eller inte.

Och att göra om verksamheter till offentligt ägda bolag förändrar inte det. Inte egentligen.
Men då blir det helt plötsligt mer relevant att tala om man har uppnått de ekonomiska målen eller inte.
Och då försvinner helt plötsligt målet att Vera ska få den vård hon behöver och Agnes ska lära sig läsa.
Då är balansräkningen det viktiga.
Så här många människor har fått såhär mycket vård för såhär mycket pengar.
Inte att med till varje buds stående medel möta medborgarnas behov.
Det som är samhällsekonomiskt viktigt.
Samhällsekonomiskt som i att det är bra för ett samhälle att så många som möjligt fungerar så bra som möjligt.
Ur ett rent mänskligt perspektiv.
Och för freden.
För mänskligheten i stort liksom.

Vilket inte automatiskt gör det till något bra för tillväxtperspektivet. Eftersom det inte automatiskt leder till att människor producerar mer, tillverkar mer och konsumerar mer. Det som tillväxt är beroende av.
Men kanske inte mänskligheten. Egentligen.

Hönor och makaroner.

Jag hade verkligen inte tänkt skriva om hen.
Därför att jag tycker att hela debatten är helt urspårad och att så många verkar ha så svårt att tala om eller ens tänka på hur vårt språk bär våra värderingar och befäster inte bara våra könsroller utan även hur vi betraktar svart kontra vitt, vänster kontra höger och ett antal till begrepp utan att bli helt översköljda av sina egna känslor.
Hen väcker känslor. Rädsla och, tror jag, skam.
Våra giftigaste känslor som vi inte gillar att ha, som vi inte gillar att känna. Så då blir vi arga på dem som väckt dessa känslor hos oss.
Riktigt arga.
Det finns inga färdiga kostymer att ta på sig idag.
Ingen manskostym, ingen kvinnokostym utan det är upp till var och en att helt individuellt komma fram till hur man vill att den kostym man ska ta på sig ska se ut.
Kläderna gör som bekant mannen. Eller kvinnan.
Eftersom nakna människor sällan har nånting att säga till om.
Och hen pekar finger åt oss och säger:
Hey dude, du har försökt luta dig tillbaka och smita undan ditt ansvar i hur du vill att världen ska fungera, du har köpt ett antal föreställningar utan att du ens har varit medveten om att du har köpt dem!
Du har helt enkelt inte varit en upplyst och välinformerad konsument.
Du har konsumerat det svenska språket utan att för en enda sekund stanna upp och titta på vad det är du tuggar.

Och ja, det är jobbigt.
Det är skitjobbigt att allt måste omvärderas och bedömas och tas ställning till.
När man bara vill sitta i sin soffa med sin snuggle, dricka Amarone och se på Mad Men ifred. Eller iransk långfilm om man har lite pretentioner.
Jag vill inte riktigt bry mig om att min femåring vill ha stringtrosor och min tolvåring kallar sina klasskompisar för horor.
Det är ju liksom inte hela världen.
När det är krig och svält och muslimer och terrorism liksom.

Jag tror att vi står inför det viktigaste arbetet i mänsklighetens historia. Jag tror att människor alltid har stått inför det viktigaste arbetet i mänsklighetens historia.
Men vårt jobb här och nu är att vi måste titta på allt. Utvärdera allt. Vända alla stenar, titta på alla möjligheter, se alla svårigheter och inte väja för vad vi ser.
Och börja med oss själva.
För nånstans inom oss vet vi alla att det inte är rätt som det ser ut nu. 
Vi vet det.
Och det är obehagligt.
För konsekvensen är att vi måste förändra oss.
Och det är fan jobbigt.

Hen sätter fingret på precis det.





* Jag vill bara poängtera att ingen föreslår att hen ska ersätta han eller hon utan istället komplettera dessa när behovet finns.
Och det finns verkligen ett behov i åtminstone den officiella svenskan (med det menar jag skrivelser från offentliga institutioner eller exempelvis lagar) att dels kunna anonymisera texter om folk utan att krångla till det språkligt för sig, dels kunna innefatta alla både han och hon av samma anledning. 
Och om förskolan ska kunna arbeta enligt gällande läroplan: 

Läroplan för förskolan, Lpfö 98

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

så gäller det ju att det går göra det, rent praktiskt. Och utan ett könsneutralt pronomen i språket blir det väldigt svårt. 
Sen finns det faktiskt en hel del människor som inte är vare sig han eller hon. En del av dem är barn. Och jag tycker det vore bra om de fick vara barn men utan ett bestämt kön tills dess att de når puberteten och själva kan avgöra om de känner sig som han eller hon eller mittemellan, utan att bli betraktade som konstiga och utan att de vuxna tvingar in dem i den fålla de tycker är bäst.
Vilket sällan brukar vara en särskilt väl fungerande strategi. Och dessutom emot gällande läroplan...