Och jag är besviken.
På människorna.
Besviken för att handeldvapen överhuvudtaget existerar 2012.
För vi fortfarande krigar, trots att vi vid det här laget borde kunna lösa konflikter på ett annat sätt.
Äcklad av att folk fortfarande svälter fastän det finns mat till alla om vi bara delar med oss.
Bestört över att människor dör i sjukdomar vi redan kan bota för att de fötts i fel del av världen.
Ledsen över att flickor och pojkar inte har samma möjligheter att leka med vad de vill, studera vad de vill, bli det de vill, leva som de vill i något enda land på jorden.
Arg över att människor inte får älska den de älskar och även i lag såväl missgynnas i sina relationer som begår brott i vissa länder genom sin ömsesidiga kärlek.
Ja, jag är besviken på människorna. Vi människor som har en sån enorm förmåga till medkänsla, kärlek och solidaritet men som väljer att bortse från den förmågan för att det blir för jobbigt för oss att hantera vår vardag då.
Besviken för för att vi viker ner vår blick och knotar vidare som en duktig liten arbetsmyra med skygglappar för att slippa se eländet omkring oss.
Besviken för att devisen : "sköt dig själv och skit i andra" präglar vår tillvaro och gör oss obenägna att ta itu med de riktigt svåra sakerna som kräver samarbete.
Samarbete som borde vara vårt trumfkort, där allas individuella strävan för att få det bättre borde gagna alla, hela kollektivet, oss människor som art och inte driva vissa av oss över klippan och i slutändan splittra vår värld.
Jag är heligt jävla förbannad för att vi utarmar jorden, förgiftar vår miljö, plågar djur, utnyttjar människor och schackrar med de mänskliga rättigheterna i tillväxtens, exploateringens och den helige Mammons namn.
Gör om, gör rätt.
Vi kan klara det!
Bara vi försöker.
Och eftersom jorden, som det sägs, går under på fredag så har vi ett ypperligt tillfälle att pröva nåt nytt på lördag.
Jag önskar oss lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar