Mansfällan

Jag läser i DN om att känna sig politiskt deprimerad och sedan läser jag ett svar från en av dem som omnämns med namn i den första artikeln.
Och jag slås av att ja, jag känner mig politiskt deprimerad och vad i all fridens dagar?

Och sen blir jag än mer deprimerad av insikten om hur ofantligt svårt det är att bemöda denna ilska på ett sakligt och oaffekterat sätt.
För ilskan och hatet och jakten efter en förklaring till varför dessa män inte trivs med sin position i samhället och världen, drivs av en stark känsla av att ha bli orättvist behandlade och de ser att anledningen till det vilar på feministerna, kulturmarxisterna och multikulturisterna. Och islam.
De tycker att det är ismernas fel att de själva har blivit marginaliserade i samhället.

Men vad handlar det här om egentligen?
Vad?

Är män verkligen så veka varelser att de känner sig avmaskuliniserade av att behöva byta blöjor på en bäbis?
Att de inte längre är män för att de själva måste gå med sina slaskpapper och tömma dem i pappersåtervinningen på arbetsplatsen?
Är manligheten så skör att minsta lilla tanke eller handling kan rasera den?
Kanske.
Men hur har det gått till?
Många män som näthatar och uttrycker sin ilska verkar hitta anledningen hos feministerna.
Men männen själva då?
Hur har de påverkat sin egen manlighet? Vad har de bidragit till?
Jag tycker vi verkar vara tillbaka till Första Mosebok igen...

Så irrationell var Gud att han gav människan den fria viljan och sen bestraffade dem hårt när de använde sig av den.
Hårdast straffade han Eva. Adam var han lite snällare mot eftersom han ju hade blivit övertalad av en kvinna som sa att "ormen sa att de var schyssta prylar, testa, de är goda".
Ingenstans läser jag att Eva bände upp gapet på Adam och tvingade i honom äpple mot hans vilja.
Nej, vi får nog utgå ifrån att både Adam och Eva valde att äta äpplet men var för sig tog ett beslut grundat på väldigt otillförlitlig information.

Få män jag känner tycker att det är värdefullt i dagens samhälle att lära sig slåss, strida och med våld övertyga någon om något. Att ha makten för att man är stark och farlig.
De ser att ju mer mänskligheten utvecklas desto längre bort från våld och den starkes rätt kommer vi. Vill vi komma. Våld är inte trevligt. Det skapar inte varaktighet. Bara otrygghet, instabilitet och dålig tillväxt.
Det diktade Esias Tegnér om redan i början av 1800-talet i dikten "Det Eviga".
"Vad våldet må skapa är vanskligt och kort. Det dör som en stormvind i öknen bort."

Många av mina manliga bekanta ger i stället uttryck för att det känns rätt skönt att inte vara helt och hållet ansvariga för allt från miljöförstöring till att få mat på bordet.
Eller behöva stå för disciplinen i uppfostran av sina barn men inte uppmuntran och kärlek.

Men det är klart, helt oproblematiskt är det väl inte att den manliga tolkningen inte automatiskt har företräde. Att det inte räcker med att bara ha en snopp för att vara privilegierad och få fördelar som man tar för självklara och inte ens märker förrän de är borta.

Jag förstår det.

Alla människor vill känna sig viktiga och att de betyder något.
Och länge har det räckt med att ha en manlig röst för att dominera det offentliga samtalet.
Men nu måste man ha någonting viktigt att säga också.
Nu måste man kunna underbygga sina argument med fakta som håller för en kritiskt granskning om man vill att något ska förändras i den riktning som vore bäst för en själv.
Förändring är jobbigt.
Och nu är det jobbigt att vara man.
För man måste omdefiniera vad det betyder när inte allt vilar på en axlar.
Precis som vi kvinnor fick lov att omdefiniera vad det betydde att vara kvinna när det inte längre var liktydigt med att vara omyndig och i behov av försörjning från någon annan och alla nya krav och förväntningar det förde med sig.

"Hur vill ni att vi ska vara då?"
Det är en fråga som jag fått flera gånger av frustrerade män som kämpar med de nya förutsättningarna i den tid vi lever i.
Och jag svarar som jag alltid har svarat;
"Det är inte upp till mig som kvinna att tala om för dig hur du ska vara som man. Jag är helt okvalificerad på området. Det måste du klura ut på egen hand eller tillsammans med andra män.
Men om du letar efter någonstans att börja så kan jag föreslå att du funderar på vad du tycker konstituerar en god människa. Börja där."