Mansfällan 2

Så vad är det egentligen jag försöker säga?

Jag försöker säga att min tolkning är att bakom hatet och ilskan finns en stor rädsla.
Rädsla för en förändring man inte förstår eller inte vill ha.
Nu har feministerna, kulturmarxisterna, multikulturisterna och islamisterna gjort det omöjligt för en man att vara en man.
I en manlighet som definieras av ett ideal från en sedan länge flydd tid.
Något som känns enklare att förstå och lättare att ta till sig.
Om man nu råkar vara man vill säga.
Att manligheten, likväl som kvinnligheten och ja, tänk, till och med mänskligheten själv, är något vi ständigt omvärderar, utvecklar och förändrar tas inte med i ekvationen.
Som om dessa etiketter är och alltid har varit statiska.
Vilket man ju snabbt inser att de inte någonsin har.
De flesta moderna människor skulle nog uppfatta en kvinna från 1700-talets bättre bemedlade klass som mer än lovligt naiv och tramsig.
Och en man från samma period som en rasistisk översittare.
Världen förändras, och vi med den.

Så som den alltid har gjort. Som som den alltid kommer att göra.
Och vi blir aldrig färdiga.


Tack och lov.