lördag 2 februari 2013

Pretty in pink

Jag gillar rosa. Tycker rosa är en fin färg. Jag har gärna rosa på mig och saker som är rosa.
Men den har inte alltid varit oproblematiskt för mig.
Min rosaromans.
När jag var barn så hade jag känslan av att det inte riktigt var bra att gilla rosa.
Att det var bättre att gilla till exempel blått.
Ungefär som den här lilla tjejen.



Nu, som vuxen, kan jag göra den analysen att det fanns en misstro mot det flickaktiga, mjuka, fjolliga och en föredragen riktning mot det starka, kompetenta, framgångsrika, manliga, ta-för-sig-tänket i stället.
Som då stod i motsats till det rosa gulliga och gjorde det till mindre värt.
Att det var bra att som tjej sträva efter att vilja bli brandman men inte så bra att vilja bli barnsköterska om man säger så.
Och som barn vill man gärna göra det som möts av godkännande och beröm, även om det är tyst och inte uttalat.
De flesta vuxna också, för den delen.
Fanny Ambjörnsson beskriver den här saken mycket bättre än jag, i boken Rosa - den farliga färgen.

Jag är också märkligt ambivalent till hela "Shrink it and pink it"-tendensen. Som i korthet går ut på att ta en redan befintlig produkt, göra den mindre och rosa och försöka kränga den till kvinnor.






Här är ett annat horribelt exempel.



                                          Foto: Anna Svensson




Det här känns ju bara som en rätt trist och fantasilös idé där man liksom inte orkat tänka efter och anstränga sig lite. B-marknadsföring helt enkelt.

Men å andra sidan, som kvinna har jag inga problem med att köpa mindre, rosa pennor om jag nu skulle ha lust eller helt vanliga, fullstora pennor i fall jag hellre vill ha sådana.
En man däremot. Han skulle nog tveka.

Jag vet faktiskt inte varför jag blir så upprörd över detta, för egentligen tydliggör det ju bara att de flesta produkter riktar sig till män. Det är mannen som är normkonsumenten och kvinnan som är ny som konsument. Och det har ju inte varit sant de senaste femtio åren i alla fall.
Är det för att jag fortfarande försöker få godkännande från omgivningen genom att tycka att blått är bättre än rosa och brandmän är bättre än barnsköterskor?
Att jordgubbssmakande tjejsprit är sämre än finkeldoftande killexplorer?

Hur kvinnofientligt är inte det?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar