Om inte nu, när? Om inte du, vem?

I alla områden i livet underkastar vi oss en övergripande norm för vad vi anser är rätt och fel.
Vi kallar det för moral och etik, det som leder våra liv och guidar våra beslut om ditten och datten.
Alla är inte överens om allt, men de flesta är överens om att vi inte ska döda varandra, bruka våld mot varandra i onödan, stjäla från varandra eller dra nytta av en utsatt människa i sin svagaste stund.
Vi tycker inte att det är rätt.
Kanske för att det utgör grundbulten i alla religioner och livsåskådningar runt om i världen, kanske för att vi helt enkelt är människor som byggt vår värld med hjälp av samarbete och omtanke.
Jag vill tro det senare.

Detta är sant när det gäller alla överväganden vi gör som människor, utom, de ekonomiska.
Ingen i Sverige skulle komma på tanken att begära av en annan svensk att den skulle arbeta tio timmar om dagen, i ett tungt, skitigt jobb för två kronor i timmen.
Varför tycker vi att det är rimligt att någon annan gör det, någon annanstans?
Arbetet är inte mindre tungt och mindre skitigt för att någon annan gör det någon annanstans, men nu är det helt plötsligt ok att bara betala två kronor i timmen?
Hur man än vrider och vänder på det så kan det här aldrig bli rätt, moraliskt sett.
Det är ett jävla utsugeri helt enkelt.

Dessutom kommer det inte att hålla i längden. Inte minst för att de fattiga länderna kommer att komma i kapp väst och kräva bättre löner när de får det bättre och kan börja betrakta sin omvärld och inse att det inte är rimligt.
Miljömässigt är det inte heller hållbart.

Mat, kläder, bostäder, el och vatten kommer mänskligheten alltid att behöva.
Om vi tänker bort det ekonomiska intresset för en liten stund, tänker bort att det nånstans i det här ska finnas någon som tjänar pengar på det, mycket pengar också, så kan man skönja en alternativ lösning på mänsklighetens problem.
Där man ser till hela värdet en verksamhet kan ha, inte bara det ekonomiska, utan för miljön, för individen, för samhället, för freden.
Där man inte bara tar hänsyn till att den ekonomiska vinsten ska bli så stor som möjligt, utan att den samhälleliga, mänskliga, miljömässiga vinsten ska väga tyngst.

Men det kräver att vi sätter människan i centrum, inte pengen.
Och det kommer de som håller i pengen inte att gilla eller ens tycka är möjligt.

Så som inte jag gillar eller tycker att det är möjligt att polarisen smälter, eller att 870 MILJONER människor i världen svälter, fortfarande.
Och jag anser mig ha moralen på min sida.
Man ska inte vara egennyttig utan dela med sig och man ska inte förstöra för andra utan vara hjälpsam, det fick jag lära mig när jag var barn.
Det fick vi alla, i hela världen, lära oss när vi var barn.

Så varför är inte det rätt längre, nu när man är vuxen?

Vi måste släppa tron på att det är den ekonomiska tillväxten som ska frälsa världen, det kommer den inte att göra, för den saknar moral.
Den kommer alltid att välja det alternativ som ger störst vinst, oavsett om det förstör naturen för all framtid eller utnyttjar människors svaghet i rena farten, det har den bevisat gång på gång, eftersom den saknar känsla för rätt och fel.
Men det gör inte vi.