Potatismos

Och jag frågar mig, räcker det verkligen med två års högskolestudier för att bli polis?
Fyra terminer plus några månader för att kunna styra upp extremt komplexa situationer med, ibland, stora mängder människor i affekt, däribland poliserna själva.
Ett år som aspirant hos poliser som kanske blev poliser medan Tjeckoslovakien var ett land, och sen, klar.

Skapar detta grunden för en poliskår som svenska folket har förtroende för? Gör det, det?
Har svenska folket förtroende för polisen?
De klarar inte av att hantera alla inbrott.
De kan inte fånga näthatare.
De har vid ett antal tillfällen gjort grova missbedömningar vid demonstrationer. Som fått tillstånd fastän vi har fått en skärpt tillämpning av lagen för att nazism är fan olagligt och bryter mot de mänskliga rättigheterna hur man än vrider och vänder på det.
Ifjol klarades 15% av alla anmälda brott upp i Sverige.

2006 utförde Brottsförebyggande rådet en stor nationell trygghetsundersökning som kom fram till att vårt förtroende för rättsväsendet är komplext och komplicerat men övervägande gott.
Men det är snart tio år sedan.
Utan SD i riksdagen.
Utan Facebook, Twitter, Instagram and what have you.

Vårt samhälle förändras fortare än vad det någonsin gjort.
Det blir väldigt obehagligt och skrämmande när myndighetsutövandet inte hinner med. När rätts- och utbildningsväsen står som fågelholkar och försöker baxa ner folk i en rostig kakform som vi alltid har använt. Med våld om så krävs. För det är så vi alltid har gjort.

Känner jag att jag tryggt kan lita på att en polis får den nödvändiga utbildning som krävs för att kunna ha en idé om hur ta fast en ekonomisk brottsling?
Sätta dit en näthatare?
Förstå och klara upp dynamiska situationer på ett rättssäkert sätt utan att banka nån i skallen först eller inse sin egen roll som eventuell katalysator?

Det vete fan.

Den här polisen som skriker "NU LUGNAR DU NER DIG!" han finns överallt och honom blir jag alltid lite rädd för. Även om det inte är mig han skriker åt.
Och rädsla har den psykologiska, och för den delen fysiologiska, konsekvensen att den sätter ner våra kognitiva förmågor.
Vi blir lite dumma i huvvet helt enkelt. Intellektet tar paus, djuret tar över.

Och jag fattar att det finns olika slags poliser, ordnings-, trafik-, kriminal- och så vidare.
Men...

Jag, liksom Lukas Moodyson, är rädd.
Och jag var inte ens där.

Ännu räddare blir jag av vår kollektiva ovilja att diskutera svåra, komplicerade och redan befintliga samhällssystem som inte riktigt funkar längre.
För att det inte riktigt har med oss att göra. För att det ska för fan bara funka. Se till att få det att funka för fan. Hur svårt kan det va?

Kan vi prata lite om det?