Låt oss bara ha en sak klart för oss, det som händer i Husby är inte ett integrationsproblem, inte ett "invandrarproblem" utan ett socialt samhällsproblem.
Det är bara det att den svagaste gruppen i Sverige idag råkar, till mångt och mycket, bestå av svenskar som antingen nyss har anlänt eller har äldre familjemedlemmar i nåt led bakåt som börjat sina liv i ett annat land. Vem av oss som får bära den bördan flyttar runt lite beroende på hur världen ser ut just då.
Vi har sett de här händelserna förr. Vår svenska historia kryllar av dem. Och samhället, det etablerade samhället, har alltid svarat på samma sätt, med polis, militär och våld.
För att kväsa upproret.
Och vi som står utanför har reagerat med ilska och obehag. Krävt att våldsamheterna ska sluta.
Blivit irriterade över att människor tycker sig nödgade att ta till våld för göra sina röster hörda. Arga för att de beter sig farligt och förstör.
Det är inget nytt.
Och det föregås nästan alltid av ekonomiska försämringar, osäkrare levnadstillstånd och en stark känsla av toppstyrning och maktlöshet.
Tror du mig inte?
Läs lite om Dalaupproret 1743 som föregicks av ett av Sveriges många krig mot dåvarande Ryssland. Krig är som vi alla vet rätt kostsamt för riket och har också en tendens att starkt decimera den vuxna manliga befolkning om det vill sig illa. Vilket det gjorde eftersom Sverige förlorade.
Eller om Klemensnäskravallerna här i Skellefteå Kommun 1932.
Javisst, du har gissat det, Klemensnäskravallerna och för den delen Ådalen '31 kom som ett brev på posten efter att den stora börskraschen ägde rum i oktober 1929 och skapade den dittills största depressionen världen hade skådat.
Jag tror inte att det är en slump.
Lika lite som att jag tror att det är en slump att vi nu ser en stor grupp människor revoltera mot samhället som inte kan sörja för deras framtid och som heller inte verkar bry sig. Vi upplever nu den värsta ekonomiska krisen någonsin. Värre än "The Great Depression" från förra seklet.
Och vi verkar inte ha lärt oss något heller. Vi fortsätter att slita isär samhället, vi är tillbaka till de nivåer av segregation som rådde under 1920-talet. Där de rika är väldigt rika och de fattiga är väldigt fattiga, i förhållande till just de rika.
Det finns fler exempel att hämta från den svenska historien, men jag nöjer mig med att konstatera att hade vi haft lika stora och snabba massmediala kanaler som vi har idag...
Förloppet är det samma, ilskan växer, hopplösheten och utanförskapet blir för starkt, våld utbryter och slås ner av kraftigare våld från statsmakten.
Det tog bara längre tid förr, man får minnas att folk fick lov att gå från Dalarna till Stockholm och att Klemensnäsarbetarna var tvugna att sprida ordet mun till mun innan man slog till.
Hur lockande är det inte för en ung människa som ingenting har, att gå loss på en bil med en fackla, i synnerhet om detta stämmer, att de dessutom får betalt av kvällspressen om de fixar lite schyssta bilder eller en liten film från kravallerna?
Och jag håller det faktiskt för troligt att det kan stämma.
Även om de inte får betalt, så får de ju uppmuntran av att det kommer en drös med journalister som gärna vill fånga kravallerna på några schyssta pics liksom.
Kan du vänta lite medan jag vitbalanserar, typ, så, nu, nu kan du smascha lite fönster och bränna lite bilar och kolla, nu kom kravallpolisen och skjuter mot folk också, lösnummer, lösnummer, och massor med klickningar. Grejt.
Och en stor grupp ilskna, rädda människor, inte bra. Ungefär lika lätt att få stopp på som en skenande buffelhjord. Ungefär lika lätt att resonera med också.
Detta är inte ett integrationsproblem. Ej heller ett invandrarproblem.
Det är ett socialt samhällsproblem som skapas av att delar av befolkningen slås ut av såväl de dystra ekonomiska tiderna som den politik som förs.
Så som det alltid har varit.
Oavsett om upproret skett i Dalarna eller Husby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar