Därför att jag tycker att hela debatten är helt urspårad och att så många verkar ha så svårt att tala om eller ens tänka på hur vårt språk bär våra värderingar och befäster inte bara våra könsroller utan även hur vi betraktar svart kontra vitt, vänster kontra höger och ett antal till begrepp utan att bli helt översköljda av sina egna känslor.
Hen väcker känslor. Rädsla och, tror jag, skam.
Våra giftigaste känslor som vi inte gillar att ha, som vi inte gillar att känna. Så då blir vi arga på dem som väckt dessa känslor hos oss.
Riktigt arga.
Det finns inga färdiga kostymer att ta på sig idag.
Ingen manskostym, ingen kvinnokostym utan det är upp till var och en att helt individuellt komma fram till hur man vill att den kostym man ska ta på sig ska se ut.
Kläderna gör som bekant mannen. Eller kvinnan.
Eftersom nakna människor sällan har nånting att säga till om.
Och hen pekar finger åt oss och säger:
Hey dude, du har försökt luta dig tillbaka och smita undan ditt ansvar i hur du vill att världen ska fungera, du har köpt ett antal föreställningar utan att du ens har varit medveten om att du har köpt dem!
Du har helt enkelt inte varit en upplyst och välinformerad konsument.
Du har konsumerat det svenska språket utan att för en enda sekund stanna upp och titta på vad det är du tuggar.
Och ja, det är jobbigt.
Det är skitjobbigt att allt måste omvärderas och bedömas och tas ställning till.
När man bara vill sitta i sin soffa med sin snuggle, dricka Amarone och se på Mad Men ifred. Eller iransk långfilm om man har lite pretentioner.
Jag vill inte riktigt bry mig om att min femåring vill ha stringtrosor och min tolvåring kallar sina klasskompisar för horor.
Det är ju liksom inte hela världen.
När det är krig och svält och muslimer och terrorism liksom.
Jag tror att vi står inför det viktigaste arbetet i mänsklighetens historia. Jag tror att människor alltid har stått inför det viktigaste arbetet i mänsklighetens historia.
Men vårt jobb här och nu är att vi måste titta på allt. Utvärdera allt. Vända alla stenar, titta på alla möjligheter, se alla svårigheter och inte väja för vad vi ser.
Och börja med oss själva.
För nånstans inom oss vet vi alla att det inte är rätt som det ser ut nu.
Vi vet det.
Och det är obehagligt.
För konsekvensen är att vi måste förändra oss.
Och det är fan jobbigt.
Hen sätter fingret på precis det.
* Jag vill bara poängtera att ingen föreslår att hen ska ersätta han eller hon utan istället komplettera dessa när behovet finns.
Och det finns verkligen ett behov i åtminstone den officiella svenskan (med det menar jag skrivelser från offentliga institutioner eller exempelvis lagar) att dels kunna anonymisera texter om folk utan att krångla till det språkligt för sig, dels kunna innefatta alla både han och hon av samma anledning.
Och om förskolan ska kunna arbeta enligt gällande läroplan:
Läroplan för förskolan, Lpfö 98
”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.så gäller det ju att det går göra det, rent praktiskt. Och utan ett könsneutralt pronomen i språket blir det väldigt svårt.
Sen finns det faktiskt en hel del människor som inte är vare sig han eller hon. En del av dem är barn. Och jag tycker det vore bra om de fick vara barn men utan ett bestämt kön tills dess att de når puberteten och själva kan avgöra om de känner sig som han eller hon eller mittemellan, utan att bli betraktade som konstiga och utan att de vuxna tvingar in dem i den fålla de tycker är bäst.
Vilket sällan brukar vara en särskilt väl fungerande strategi. Och dessutom emot gällande läroplan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar