Mitt första möte med detta fenomen, som jag kan minnas, utspelade sig på nöjeslokal i staden där jag bor när jag var 18-19 år och en ung man i publiken, ej musiker, för mig okänd, tyckte att det var väldigt viktigt att förklara, i säkert tjugo minuter, varför en Flanger-pedal vore ett mycket bättre val för vår gitarrist än en dist-dito som han utgick i från att vi använde.
Jag minns att jag tänkte; ska jag behöva lyssna på det här?
Idag skulle jag hållit upp handen och sagt: låt mig stoppa dig där, vilket sound vår gitarrist vill ha är upp till vår gitarrist och om du har åsikter om det... (Så skiter jag i det, skulle jag tänka, men inte säga. Jag är inte HUR otrevlig som helst med människor jag inte känner. Även om de inte visar den hänsynen till mig. Lite uppfostran har jag ändå fått.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar